Dnreb Suark
Publikationen (BK-thek)
- Bomassan/Publication
- Der Riecher (ALWAYS ON)
- Tensta Rapport (2018)
- ProfanPilgerTour (2016)
- R-DAMN (2015/PZI)
- Radio Sonne (PZI/2015)
- Das ist heute möglich (KKV 2012)
- SE Bildningsresa/Bildungsreise SWE (2014/DU Förlag)
- für die hinterm...(Grazer KV 2007)
- Eine Person in einem .... (Grazer KV/2006)
- PLUSMINUSNOLL (2006)
- Der Schweinauer (2006)
- En Resa i det Frankiska Schweiz (2005/Revolver Verlag)
- Der/die Leiter (2004)
- Skulpturamt/Ablage P-G (2003/Revolver Verlag)
- www.schmuckrauss.de (2000/Revolver Verlag)
- Diplom (1996)
- Publication Overview
- Galerie Giti Nourbakhsch (2000)
Östersund Afrodite framför bibliotheket ritad av Bo Cederlöf (1958)
Skapad 1952 av konstnär Olof Ahlberg i Brons (från Östersunds Komun - Konstwebben)
(Utställningen pågår 2–17 november 12- 16)
Tvek på det – en konstutställning med Gemischter Satz
2024-11-13 16:32
Petter Dahlström Persson och Bernd Krauß på Ahlbergshallen
I utställningen ”Tvek på det” på Ahlbergshallen samspelar konstnärerna Petter Dahlström Persson (Malmö) och Bernd Krauß (Nürnberg) i en kaotisk symfoni. Dahlström Persson är bördig från länet och knöt kontakt med Krauß under sin studietid på Piet Zwart Institute i Rotterdam där Krauß undervisade. Många av verken på Ahlbergshallen skapades under två jämtländska sommarveckor, där konstnärerna tillsammans samlade, rodde i land, svetsade och förädlade material.
Direkt när jag kliver in på Ahlbergshallen möts jag av en stor skulptur, den hänger på väggen och faller ut över golvet. ”Porslin-Mannen” heter den, porslinsrör sammanknutna med grov lina som möter trä och tennljusstakar. Rummen är fyllda av olika skulpturala verk som vinkar och flörtar med samtid och historia. Blir sugen på att peta på vissa verk för att se om det sitter ihop, men motstår. Surströmmingsburkar. Stolsrester. En blandning av hittade, fyndade och konstruerade delar.
Det är grovhugget, men det finns ändå ett flöde i verken, ett schvung. Icke tillrättalagt utan krävande för betraktaren. Utställningen förhåller sig inte till inövade utställningsregler; det finns ingen utställningslista, inga nummer, inget direkt för besökaren att hålla sig i. Utställningen tar istället spjärn mot auktionshusens värderingslogik, där objekten beskrivs i en katalog som på ett korthugget sätt redogör för proveniens och material.
I det mindre rummet längst in till höger hänger en stor takkrona med fastsvetsade nycklar, som vindfångare spretandes i omöjliga väderstreck. Några av nycklarna har fångat varandra, räddats från att trilla ner och håller sig krampaktigt fast. ”Nyckelkronan med nycklar från möbler som inte längre finns eller som kanske finns. Nycklarna har svetsats fast och kan iallafall inte komma bort”, läser jag i auktionskatalogen.
I den största salen rakt fram har stolar strategiskt placerats för att ta rummet i besittning. Här finns spår av ”Antikrundans” besök under vernissagedagen, en händelse där konstnärerna utförde gratis värderingar. I mitten av rummet står en bokhylla hjälpligt ihopsnurrad av orangea murarsnören och fyrtumsspik. På ställningen sitter rester från värderingssessionen. I katalogen läser jag att bokhyllan är inspirerad av Ikeas stora succé, även den kallad ”Billy”.
Här finns en humor. Eller kanske är det en känsla av att bli driven med? Jag sätter mig bredvid bokhyllan och läser i värderingskatalogen. Beskrivningarna är vilda men på något sätt är läsningen lugnande, texterna ger en hint till vad det är vi ser, inte alls tydliga men ändå förklarande. Som små nycklar till verken. På golvet framför mina fötter ligger en stor nyckel, den ser ut som en trädgren som legat i sjön och spolats iland. Nycklar återkommer på flera ställen, kanske som en symbolisk öppning till denna värld.
Katalogens värderingar vrider satiriskt på vårt lika absurda förhållningssätt till prisbildning. Varför är saker värda det de är? Under natten drömmer jag stressat om att det är mitt ansvar att försvara den här utställningens ekonomiska värde.
I en tid av förenklingar och polarisering är det här en utställning där många berättelser och lager existerar parallellt. För detta krävs ett mod hos konstnären, men också hos den som möter verken. Utställningen utmanar betraktaren att leva med komplexitet och osäkerhet utan att förenkla och paketera. Gestaltningarna finns där, kraftfullt närvarande, samtidigt som inramningen gör det hela ostadigt. Min upplevelse är att utställningen lyckas i sitt syfte att lyfta fram komplexiteten. Tvek på det?
Text: Sanna Svedestedt Carboo
Volym 2024-11-13
Webbsida: www.sannasvedestedt.com
Instagram: @sannasvede
Facebook: www.facebook.com/sanna.svedestedt